mina barnbarn lever inte ännu, men sparkel. Det är magiskt

Ett tvåtusentolv har passerat. Ett långt år. Ett snabbt år. Ett precis lika långt år som året innan och efter kommer till att vara. Det startade med en resa och avslutades med en resa. Någonstans i mitten var jag hemma, hemma i Stockholm. För att färdas i förenta staterna till att finna kärleken i mitt älskade Stockholm och sedan splittras med mig själv och all min glädje i oljans Mekka. Så efter detta år vill jag nog sammanfatta de som jätte bra och jätte dåligt. För ja jag har hittat mitt livskärlek, rest på äventyr, följt mina drömmar och haft det ohyggligt roligt. Men det fanns en baksida, tappa sig själv och allt vad jag trott på, saknad, året har präglats av saknad. Det är väll egentligen mitt eget fel att Oslo inte blev som min fantasi förutspott men nu skall jag lämna de precis som 2012 bakom mig. Det blir skönt. För tar man bort Oslo ur de, hittar man ett toppen år med stora bokstäver. För sjuhelvete vilket år. Haha! Att surfa i solnedgången med sköldpaddor på Hawaii. Att åka pudder tills benen skriker ifrån, att skratta sig lycklig med sin bästa vän, att ligga brevid sin älskade i Stockholms skärgård på en brygga med solen i ansiktet och vattnet glittrandes. Att spela beerpong the all american way, att göra sin egen bar, att få cykla längs med havet på Gotland.
Att få spendera sinnesjukt mycket tid med sin bästa vän och sin älskade. Att få älska och bli älskad. Att skratta tills tårar kommer eller bara ligga på stranden o titta på stjärnorna.
Ja, det har varit ett fantastiskt år, bortsett från större delen av Oslo. Haha, det var inte min stad. Men det gör inget nu när det är över... Och för tvåtusentretton har jag stora planer.
Så tack tvåtusentolv för din tid, it's been a ride.

Your kiss takes me anywhere.
Ett liv med en relation på lång distans, är ganska långt. Men otroligt nog har jag hittat en fantastisk kille som jag chockeras varje dag över att han är min min min och bara min. Jag har det ändå bra jag. Ah...
För över molnen är himmelen alltid blå. Det är bara svårt ibland att se igen ett täcke av dimma. Men med kärleken min omkring blir de lättare. Det blir rätt blått mest hela tiden då.

satt.. jag hatar killar o hatar att ja e tjej mer.
tänkte bara säga de.
och sen att man borde lära sig från sina erfarenheter för bara för att de har funkat en gång behöver de inte fungerar fler. och jag borde bara ha kvinnliga chefer. Manliga är inte min grej, de blir för mycket drama....

Jag har överfört mina svenska vanor till norska vanor. Det är planen iallafall. Igår tittade jag på norskar paradise hotell, lyssna på norska p3 dokumentär och chattade bara med mina norska vänner.
Planen är jag skall förstå de glada checka språket i en överkommlig framtid. Vi får se, men ja vore akkurat gøy

im just saying....

Shi fick jag.
o det fick jag.
o min såklallade hälsosamma livs stil, som innefattar jobb 6 dagar av veckans 7 med kombination Berns fredag och lördag jämt, är inte speciellt hälsosam.
För när det är helt normalt att gå dit ensam, att alternativen att må "bra" en söndag på jobbet känns så långt bort, att mitt liv är jobb o berns. och att jag där emellan inte har tid med mina vänner, mitt liv eller hälsa.
så shi fick jag. för detta tyckte karman inte var något bra alternativ. men jag flyttar den 31 december. utanför tullarna. för om 34 dagar drar jag till bättre bräddgrader. så kanske kan missa dessa 8 sista berns möjligheterna. eller försöka missa iallafall...

jag försvann o återuppstod som bachlor med allt vad de innebär...

en stor fet vägg krash. in pang boom bam. när sanningen kommer utifrån. vänskapen försvinner och vad som egentligen spelar roll växer. att ta avstånd är så enkelt, att verkligen på riktigt komma nära så jävla svårt. men jag är glad ibland. Riktigt jävla TOK glad.
tror jag iallafall...

hörde att ensam var stark, vi får väll se.


kanske lättare med en arme men man får tager vad man haver, det har ju gott bra hittils. Typ som mode.

jag älskar denna låten. den är så jävla fin. vacker. sann. gripande. ah helt jävla underbar.
underbar är känslan av att titta på boenden på hawaii vid mitt köksbord.
mitt rosa hem som hanna beskrev det.
jag älskar denna låt.
en av de få sakerna just nu...

jag gjorde ett smycke idag. för min dromedar, den är värdefull. varje dag värdefull.

draw your sword får mig att tänka på ett regningt mörkt london. det är fina tankar och jar får en härlig känsla i magen, som att lyssna på kärlekssånger från förr. jag arbetar fortfarande med follow u into the dark. de blir liksom för mycket. såhär fem år senare...

det var donnie darko tider.
nu har jag gjort en playlist med bara sånt. god natt...

Detta är Nilssons kärlekssång som hon fick av en kille med skägg. Hon tycker om skägg. Precis på samma sätt som jag tycker om breda kepsar. Dom får de liksom att pirra lite extra i magen. Saken är väll mest att jag tidigare bara spanat på dom och numera tar dom. Detta har lett till att, för att inte öka listan i denna explosins artade skala ska jag få en manlig barbara med bred keps av hanna nilsson...

anledningen till att singeln och "hit" låtarna finns på de första tre spåren på cd skivan är för att första sidan på lp skivan var spår ett till tre. vilket gör att

på något konstigt sätt blif de liksom aldrig som man tänkt sig och alltid mer än vad man önskar tänka.
men ge mig en vecka har jag nog något annat i huvet.

hon från nöjesguiden tyckte vi dansa så bra att vi fick vara med.
wow.
btw måste jag nog sluta festa jag tok kalasar fredagar lördagar. en riktig party hora. jag måste nog skärpa mig, men någonstans i bakfyllan fyllan dimman o mitten längtar jag så jävla mycket till nästa helgs festande ändå!!
Efter södra teatern i torsdags, el amir i fredags, berns o slaktarhuset igår o cafet ikväll för hip hop klubb också!
Kanske skall skärpa mig näst nästa helg o vara hemma?

tänkte kanske börja på streetdance imorgon.
dansade konstant i 90 minuter idag. har insett att min tvättstuga är BÄSTA för det.
tänkte också åka till usa från januari till april kanske!

Ketchup fasoner, grand hotel och breda kepsar. jag älskar att vara ledig.
faktiskt att jobba också. något jag kommer få mer än nog av de kommande veckorna...
med dubbla hjärtslag och svett i pannan, med dåliga beslut och "annorlunda" upptåg har jag spenderat tiden.
saker jag inte gör har gjorts, saker jag önskar jag var ovetande om vet jag och jag hade tänkte börja dansa street dance Hur bra vore inte det?
Jag menar jag längtar bara till helutgången hela veckan, det jag längtar till där är att dansa, dansa dansa. Och okej fredag och lördag varje vecka är bra, men jag vill ha mer. Så kanske street?
wow!