mina barnbarn lever inte ännu, men sparkel. Det är magiskt

varje sekund flyger det fjärilar igenom kroppen. de brusar och surrar. Jag känner kärlek till alla jag möter och ser. Det är bara han som kan få dem att lyda. En kyss och tystnad. Varje dag den senaste veckan. Varje dag, varje ledig sekund hela tiden. Jag vill att världen skall förstå. Samtidigt som jag grips av panik för att det är för bra. Han är för bra. Onödiga tankar som borde flyga över min hjärna och aldrig funderas. Men allt jag kan är att försöka få dem att gå iväg. Grips av panik och hopplöshet. Fast verkligenheten avspeglar något helt annat. Den visar kärlek lycka och hopp.
alla i min omgivning drabbas, drabbas av kärleken jag alstrar. Jag verkligen njuter samtidig som det knackar på fel sida om dörren...