hjärnblindhet
egentligen vill jag skriva om allt ingen annan förstår. men det vill inte skickats ut ur cyberrymden. det vill inte lämna mina tankar och förvandlas till knapp tryck. jag vill skriva om hur första gången var, hur kärleken varade föralltid, hur dofterna från dig försvinner. jag finner inte din röst i huvudet längre. och sakta och klyshigt förstör det mig inombords. filmerna med dig får mig att inte trycka på play. fotona på dig får mig att fyllas med hopp. Jag förstår inte. Hoppet är det sista som lämnar människan. men jag förstår inte. med alla denna logik värden är fylld med varför skall den inte inne fatta dig. varför inte oss.
om tårar skulle förändra skulle de falla föralltid. om goda gärningar skulle förändra skulle världsfred ligga som mitt mål. om lögner skulle få dig tillbaka skulle jag ljuga tungan blå. många dagar, flera nätter och många tårar, goda gärningar och lögner. men vad har det lett till. Mer saknad?
nej det värsta människan kan drabbas av. Glömska.
Kommentarer
Trackback
