mina barnbarn lever inte ännu, men sparkel. Det är magiskt

När man inser hur ögat inte kan nå fram till horisonten och vägen dit känns som förevigad. Det är vackert.
Tyvärr står jag inte inför den fina ögonblinket. nej jag ser precis hur långt jag skall gå. Vet att därframme skall jag ta höger och ta 20 steg till. Men vägen dit känns förblindande avlägset. Jag ser mig själv gå fram till butiken, gå in, hämta qunioa, feta ost och grönskaker. betala. Vänta på att dörrarna öppnas och gå ut. Ta mina 20 steg för att sedan se mitt hem. Men åh. Vad det känns långt. Jag väljer att sitta lutandes mot det varma elementet och lyssna på makthavaren. Det gör jag. Men ibland får man inte som man vill. För imorgon måste jag äta både frukost och lunch. Det är en stor dag imorgon. Framförallt första dagen på resten av mitt liv men även första dagen på mitt nya jobb.

Min älskade pappi fyller år idag. han är sjuk och fick en telefon kram med sång. Tänk på teknologin