mina barnbarn lever inte ännu, men sparkel. Det är magiskt

jag lyssnar på Laura Marling och dricker ljummet kaffe. Med fönster rutan öppen och inser att mitt rum äntligen börjar komma i kontroll. för omvärlden också. Med en stor klump i magen lever jag vardagen. Som förövrigt är toppen. Om ändå den där stora mörka klumpen som får mina ögon att fyllas med tårar varje gång tanken poppar upp kunde försvinna. Men 12/4 då försvinner den. Eller omorganiseras...