mina barnbarn lever inte ännu, men sparkel. Det är magiskt

Mitt liv är så oerhört beroende av sömn. Allt löser sig med sömn. På dagen, morgon som på kväll. Det finns absolut ingenting som löser så mycket även om problemen inte försvinner är det i alla fall ny dag. eller ny timme som minut. Sömn. Som törnrosa skulle jag vilja ligga tills min prins kommer och kysser mig sakta och jag vaknar till liv. Förtillfället skriker det i mina öron varje gång jag behöver vakna. Alarmet från mobilen. Men de korta minuterna jag snozzar varje morgon, nej det kan inte änns riddaren åstakomma.
Varje natt när jag lägger mig till sängs vandrar mina tankar men den enda gemensamma nämnaren varje natt blir ändå, "här får jag nu ligga i 8 timmar, åtta åtta åtta timmar....".
Det ger mig ro, för jag vet. Imorgon är alltid en ny dag.