mina barnbarn lever inte ännu, men sparkel. Det är magiskt

jag bjöd på dinkar som miranda betalde. idag gjorde jag räkwraps. jag cheerleadade även sju timmar i sträck. imorgon är jag ledig, o dagen efter och dagen efter det. Så kanske kanske kanske kan jag få tag i bloggen igen...
lite bilder på lägenheten eller ngt. på min mat. eller behag.
jag såg idag pojken jag blev deprimerad för att jag left 19 år utan honom. Han sprang marathon och jag hoppade inte över stängslet för att fria. fast sådant tycker jag om. för då kan jag drömma och skapa honom precis som jag vill.