Förglömda veckan.
Färgerna jag och viktoria målade med till mina öronskydd för peace and love för tre festivalsommrar sedan finns fortfarande kvar. Men det har hänt så mycket emellan. samma avtryck. samma människor. samma händer. men så mycket annorlunda. Pohatan och jag pratade om våra år tillsammans, med motgångar, överraskningar och sprudlande historier.
Jag väntar på min bortglömda vecka. Den kom som ett brev på posten. Oanonserad men väldigt välkommen, en vecka jag inte trodde fanns. Det kommer bli en bra vecka, det vet jag. För jag lyssnar på Cilihili och Helena Josefsson. C är ny men inte H.
Det är samma men ändå så annorlunda. God natt, vänner bekanta och alla ni andra.
Kommentarer
Postat av: Elin
älskar snigelbilden.
Postat av: Carro
Hanna.. försöker även jag att komma in i bloggandet men ett problem finns.. Hu lågger jag upp flera bilder på ett inlägg?? dagens i-landsproblem hah.. Hoppas du mår bra också..
/ Carro
Trackback
