mina barnbarn lever inte ännu, men sparkel. Det är magiskt

.
jag vet att erika sitter hemma, hon vet att jag sitter hemma. ingen av oss uträttar ett skit, hon hänger framför datorn fast hon borde städa. jag lyssnar bara på Mogwai fast jag borde packa. ingen av oss orkar bry sig ingen av oss önskar vara där. det är precis som efter arvika när vi skulle till gottland och behövde köpa mat för en, ingen fick den killen vi egentligen ville ha. och nu sitter vi här lika patetiskt plattfotade båda två. Tillsammans skulle vi skapa mer utav en enhet men det bli platt fall när avståndendet will tear us apart.

inte änns gamla gele hjärtan kan rädda oss nu.