mina barnbarn lever inte ännu, men sparkel. Det är magiskt

.

2009 känns som året man blir stor. Jag skall flytta hemifrån, i alla fall ett tag. Inte gå förbi den välkomnande skolreceptionen och helt enkelt lämna allt jag ansåg som tryggt, förtryck, vardag och helvete. 

jag måste lämna mitt flickiga tonårsrum som är heltäckt med idoler alltifrån studio, uffie, magic numbers, m.i.a., nordpolen, radio dept, TTA, tellers, fiest och the cure. Festival foton, collage, minnesmärken, konsert biljetter, festivalarmband, blommor och andra artiklar. 

jag måste även bli stor och lära mig att städa, inte så där en gång i bland utan att jag alltid har städat så jag aldrig behöver städa. jag måste lära mig leva utan mina systrar, mina föräldrar och min hund. I en ny stad där ingen jag känner bor. 

Året 2009 var året jag inte längre bara behövde ta hand om mig själv utan någon andras barn. Året som jag inte hade plats för misstag. Men först skall jag festa, göra misstag och en gång för alla må bakis i veckor. Fast egentligen känns hela 2009 som ett avslut och början på något nytt, främmande, spännande och tid att skapa en ny vardag.