mina barnbarn lever inte ännu, men sparkel. Det är magiskt

14 timmar, jag är nog inte mytto sjuk trotts allt. Somnade 6 igår kväll vaknade imorse klockan 8.... Trots det. Känner jag mig inte alls mycket friskare. jag har fortfarande en obotlig hosta, absurd förklylning och feber som gör att världen är skakig och jag blir trött av tanken på ansträngning.
Ömtålig har jag blivit, allt gör ont i min kropp, varje liten nudd värker i evigheter. Att nudda tangentbordet med finger topparna gör ont. Att ligga i sängen gör ont. Likväl som att stå sitta springa och snubbla. Om jag någonsin känt för att flyga vore nu tiden inne...