mina barnbarn lever inte ännu, men sparkel. Det är magiskt

Jag återvände aldrig till mitt alldelles egna mushus igår. Efter en tre timmars lång röd arbetsdag, hamnade jag någonannanstans. I bråk om just detta jag skriver på nu, med jordgubbar, oliver och iphones. Vad man kan med dessa knapptryckande ting, saker man kan lära och förstå. Vi såg på "dokumentär" utifrån om basha bashi kulturen. En brutal chockerande kultur som alla i västvärlden nog kan stå eniga emot med orden Brutal!
Jag hade även en lärorik konversation med bullbakande Liselott. Jag kan inte säga det bättre själv "jag kan mer än bara baka bullar".
Nu fortsätter min morgonritual med nygjort kaffe betalt med det blommiga kortet, musik och en varm dusch.