mina barnbarn lever inte ännu, men sparkel. Det är magiskt

jag sitter i london på min engelska bädd och kollar på brittisk film.
samtidigt utforskar jag blogg världen och hittar denna bild.
erikas blogg har tyvärr inte funktionen att skriva kommentarer så jag skriver den här. Som jag skrev till miranda. åh vad party gänget fungerar bra. med tanke på att jag sitter här och hostar, snyter och smärtar i halsen så får jag en form av lugn i kroppen, för jag kan verkligen tänka mig in i hur hemma festen blev om den blev bäst. åh det konstigaste av allt är att jag inte äns blir hemsjuk. bara nostalgisk och det passar mig perfekt.
i gråa, kalla london.